Ningen hålls synnerligen levande. En stående punkt är blogginläggen. Varje vecka skriver vi om februarilovet, om veckan som varit, tankar om de nationella proven o.s.v.. Det blir som att följa en roman om en femteklassare. En sådan har man ju inte läst tidigare.
Som lärare är bloggarna ett perfekt sätt att se barnen skrivutveckling på.
Sedan gäller det att hålla Ningen populär. I konkurrens med Facebook, GoSupermodel och annat så gäller det att få barnen att tycka att Ningen är bra. Jag la till chattfunktionen här om dagen och det var kul. Lite häftigt att kunna be eleverna lägga undan för dagen genom att skriva det på chatten. Efter några dagar ändrade jag färger och layout på förstasidan för att det skulle "hända något nytt".
I går började barnen ett nytt projekt. Uppgiften var att göra reklamfilmer som sedan publiceras på Ningen. Två är redan publicerade.
Vad man än ska göra vad gäller datorerna så behöver man sällan lägga allt för mycket tid på att förklara för barnen. Antingen så räknar de själva ut hur de ska göra eller så frågar de en kompis. Det enda som är riktigt svårt är alla inloggningsuppgifter. Antingen så glömmer de av dem eller så blandar de i hop stora och små bokstäver.
/ Lena
fredag 26 februari 2010
torsdag 21 januari 2010
Ningen är helt suverän!
I dag har vi skrivit bloggar på Ningen
Uppgiften var att skriva dagbok om skolan efter jullovet.
Vi började med att prata om vad man kan skriva. Det är viktigt att kunna stå för det man har skrivit, att språket och innehållet är bra. Om man skriver om varandra så är det om positiva saker och om man vill lägga in bilder så måste man först fråga dem som är med på bildera om det är okej att vara med på bild. Vi bestämde också att varje person endast får lägga ut 15 bilder i taget, annars svämmar Dala Paron över av bilder.
Efter publiceringen av den egna bloggen kunde de läsa och kommentera varandras bloggar.
Vilken bra lektion det blev!
Svenskaämnet fick en nytändning och moraliska aspekter om hur man förhåller sig till Ningen och internet i allmänhet vävdes in helt naturligt.
Uppgiften var att skriva dagbok om skolan efter jullovet.
Vi började med att prata om vad man kan skriva. Det är viktigt att kunna stå för det man har skrivit, att språket och innehållet är bra. Om man skriver om varandra så är det om positiva saker och om man vill lägga in bilder så måste man först fråga dem som är med på bildera om det är okej att vara med på bild. Vi bestämde också att varje person endast får lägga ut 15 bilder i taget, annars svämmar Dala Paron över av bilder.
Efter publiceringen av den egna bloggen kunde de läsa och kommentera varandras bloggar.
Vilken bra lektion det blev!
Svenskaämnet fick en nytändning och moraliska aspekter om hur man förhåller sig till Ningen och internet i allmänhet vävdes in helt naturligt.
torsdag 14 januari 2010
Ning Dala Paron
När 5B:s elever skulle bjudas in till Ningen "Stora Dala" så kändes namnet "Stora Dala" inte riktigt bra. 5A:s namn kommer från maskoten i form av en apa (Dala Tarzan) som finns i deras klassrum och då kunde det ju vara kul om 5B:s namn har anknytning till maskoten som finns i deras klassrum. 5B:s maskot är en nalle, så vi startade en ny Ning med just nalle i namnet.
Nu är vi lite glömska, så efter några dagar visste vi inte vad vi hade kallat den nya Ningen. Vi googlade och hamnade rätt in på en porrsida.
Det var ju tur att vi inte hade hunnit bjuda in några elever.
I det tredje namnförsöket tog vi i demokratisk anda med eleverna i diskussionen.
Nu heter 5B:s Ning Dala Paron.
fredag 11 december 2009
Lösning på problemet!
Jovisst, nu kommer eleverna in på ningen... fast som tio år äldre. Anger man att man bara är elva år när man ska registrera sig så kommer man inte in. Förslaget, med att ange en högre ålder för att kunna registrera sig, kom från en av eleverna själva. Tydligen var det samma problem när han skulle registrera sig på facebook. Ja, då vet vi detta. Tänk så mycket vi får lära oss av barnen...
Sabrina
onsdag 9 december 2009
Femmorna har fått en egen Ning.
Efter vårt besök på Broängskolan i stockholm kom vi hem med ny inspiration och nya idéer om hur vi ska arbeta vidare med våra datorer. Något som både jag och Lena fastnade för, var hur en andra klass på skolan arbetade med en så kallad ning. På ningen fick eleverna skapa en egen sida där de kunde lägga upp sina arbeten, prata med varandra och kommentera varandras inlägg. Även föräldrar blev inbjudna till ningen och kunde följa barnens arbete i skolan. Där fick de också möjlighet att ge kommentarer på deras arbeten och göra andra inlägg på barnens sida.
Vi blev ivriga att komma hem och skapa vår egen ning.
Under den här veckan lyckades vi få det gjort. 5A fick en ning som döptes till Dala Tarzan och 5B fick en som heter Stora Dala. Elevernas mailadresser samlades in för att vi skulle kunna skicka inbjudningar till dem till och igår skulle alla in och acceptera inbjudan. Men då uppstod ett hinder. Vi kom inte in i datorvagnen! Någon har lyckats byta kod till låset och det går inte att öppna.
Nu får vi skjuta upp det ett par dagar så vi hinner bryta upp låset och skaffa ett nytt. Flera i klassen ville inte vänta så länge utan gick hem och försökte acceptera inbjudan hemma. Tyvärr lyckades dem inte med det. Det gick inte!
Undrar om vi löser det problemet lätt...
Fortsättningen följer...
Sabrina
Todaysmeet
I går testade vi att ha klassråd med hjälp av Todaysmeet.com.
Efter att hela klassen slutligen hade kommit in på nätet (35 minuter tog det) så började vi. Fröken skrev en del frågor som eleverna fick svara på: Vad är bra med Dalaskolan?. Vad kan elevrådsrepresentanterna ta med till elevrådet? Det blev väldigt mycket skrivet. Sista frågan var: Är det här ett bra sätt att ha elevråd på? Det tyckte de flesta. En av kommentarerna var att alla får komma till tals, även de som inte säger något i vanliga fall. Klokt! Någon tyckte inte det var bra för att det var så många som tramsade och skrev fåniga saker. Jag som lärare håller med om båda synpunkterna. Vi kom överens om att använda oss av Todaysmeet även på nästa klassråd. Kanske blir det mindre tramsskrivande när nyhetes behag har lagt sig och i stället fler seriösa inlägg i diskussionen.
Att Todaysmeet skriver konstiga tecken istället för å ä ö brydde sig eleverna inte alls om.
tisdag 1 december 2009
My favourite food in the restaurant is mincemeat with spagetti and lots of cheese!!!
För ett och ett halvt år sedan var vi med i ett etwinningprojekt och fick då en kontakt med en skola i Skottland. Eleverna har skrivit några gånger till varandra och den här gången kom vi på att vi ska skriva och berätta om vad vi gör på vår skola.
Vi började med att fotografera vad vi gör i skolan: Rasterna, bamba, i slöjden, idrotten, i klassrummet. Sedan fick barnen välja vilka bilder de ville skriva till. Fröken sprang omkring och kopierade bilder från ett USB-minne för glatta livet. (Troligtvis det enklaste sättet när nätverket inte är tillförlitligt). Barnen skrev, sökte engelska ord och uttryck m.h.a. lexicon.se och vanliga lexikon och infogade sin bilder i dokumenten.
Det blev jättefina arbeten. Fast det tog en oändlig tid. Det största problemet visade sig när alla skulle skicka sina arbeten till mig. För det första fick en elev i taget fått följa med ner till personalrummet för att få en ny inloggning för att komma in i nätverket. Detta måste göras via en stationär PC??!! Därefter fick vi gå till expeditionen för att få ut de gamla lösenorden till Kunskapsnätet, eftersom de flesta barnen hade glömt av dessa lösenord. För att kunna maila måste man komma in i Kunksapsnätet. Därefter började kampen om att komma in på nätet. Några kom in med en gång, en del kommer fortfarande inte in. Som tur är har vi ett eget tillfälligt nätverk så vi kör lite dubbelt just nu. Men men . Barnen lär sig problemlösning och att man måste ha ett oändligt tålamod. Breven är jättefina och vi har skrivit ut dem och satt upp dem på väggen så att alla kan se varandras arbeten.
Visst är det självklart för oss att komma i gång med en community så att barnen där kan publicera sina arbeten!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)